lite så kändes det... när jag på en toalett på ett fik idag upptäckte att... ja, hormonerna funkar... jag hade fått "lingonveckan". haha! jag kom tillbaka till bordet och log som en liten fjortis... gjorde high five och drack min latte. östrogen is da shit!
en väninna kom fram igår och gav mig en kram och tackade. efter att jag berättat om PCOS för henne, alla symptom osv, så hade hon begett sig till gynekologen. jorå... det är det hon lider av. hon hade känt igen sig väldigt väl i mycket av det jag beskrev gällande sjukdomen. kanske kan man inte alltid göra något åt det hela... men att veta vad det är man bär runt på är ofta grymt befriande.
börjat bli ordning på mig nu... blivit kvinna... börjat göra matlådor... börjat tycka att det är kul att gå till gymmet... fått upp en spegel i hallen... ja jävlar! nu ska jag bara finna motivationen till att lägga av med en last jag haft under halva mitt liv. skräckhistorier avsäger jag mig. ge mig stöd och motivation istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
För mig har det alltid varit lättast att bara sluta helt. Jag har också sett till att det legat ett oöppnat paket lättåtkomligt. Just för att jag ska kunna ta en OM det blir för jobbigt. Rent psykologiskt funkar det rätt bra. Man vet att man har dem, men man ger fan i dem just därför. Ungefär som i ett förhållande *skratt*
Till slut behöver du inte det där paketet. Eller om du ser det som en symbol för alla giftpinnar du tagit fram till just DET paketet. :)
Hejar på dig!
kramar från sensibel
Skicka en kommentar