andra dagen

andra dagen på improveme2012 och det fungerar bra än så länge. inte varit någon stor frukostfantast tidigare så det var en skum känsla imorse när jag traskade mot spårvagnen och kände hunger i magen och sug efter den där frukostmaten jag hade i väskan. gjorde en liten egen yoghurtvariant med mild lättyoghurt mixad med frysta hallon och blåbär. ett kokt ägg åkte med oxå. måste komma fram till en bra och stabil frukost som håller mig igång.

tog mig till gymet med j på lunchen. bestämt mig för att testa coach to 5k så jag spenderade 20 minuter på löpbandet. kändes helt ok men jag ska nog ta mina löparskor nästa gång. ja, jag har tydligen ett par sådana. ;)

svårt att få kontroll på hur jag ska fördela mina points över dagen. måste sätta mig in i detta mer ordentligt.

även dag två på champixkuren. kände mig yr och lite lätt illamående när jag gick och la mig igår. borde inte ha med saken att göra dock. vet att jag förmodligen kommer att drabbas av extremt illamående fram i tiden men det först när dosen trappats upp. det är dock värt det efter som att det jag uppnår i längden ger mig ett bättre liv.

en nystart

det är dax för mig att ta tag i saker och ting. i fredags införskaffade jag vissa hjälpmedel men det som är viktigast är min övertygelse om att jag ska lyckas.

imorgon bitti klockan 07.00 ska jag möta min kollega j på sportlife ullevi för att köra första passet med mitt nya guldkort. vet inte riktigt hur jag ska göra detta men jag tror att jag kommer att få goda råd av en bekant, b, som verkar sjukt pepp på att hjälpa till med såna här saker.

jag kommer även att ta den första tabletten av många i min kamp för att bli rökfri. champix är det som förhoppningsvis ska hjälpa mig med detta. vet sedan tidigare att jag kan bli illamående och knäpp i huvudet av dem men jag hoppas på att min medvetenhet och målmedvetenhet ska hjälpa mig på vägen att uppnå detta.

mina mål är att till nyår:

1. vara rökfri

2. kunna springa en mil och tycka att det är en baggis

3. gå ner 13 kg

det blir en kamp.... och jag ska vinna

berg och dalbana

berg och dalbana... ena dagen skiner mitt sinne mer än solen någonsin kommer att skina... nästa dag är det mörkare än vad ett svart hål kan åstadkomma. jag avskyr dalarna och längtar desperat efter att kunskap om hur jag ska slippa dem eller kunna kämpa mig upp så snabbt och smidigt som möjligt.

tomt

haft en lång dag... en tuff dag. nu är jag klar med dagen och då kom tomheten... och nedstämdheten.

du vill inte ha mig och egentligen vill jag nog inte ha dig heller. på pappret perfekt match men irl var det något som saknades.

nu saknar jag mest dig. men du känner inte det för det finns någon annan vid din sida. jag utsatte mig precis för att titta på henne. ibland är internet en riktigt självmordsdrog.

jag hatar det

närhetsjunkie

jag är en närhetsjunkie utan tillgång till min drog

helvetes jävla skit

helgen var skit.... solen sken och jag orkade inte ens ta mig utanför dörren. jag är så jävla fett skitless! går säkert bättre snart... kändes så i går kväll och på dagen idag.... sen kom det en jävla käftsmäll och jag kasade ner igen.

jag ska ta dag för dag och varken bry mig eller engagera mig i något annat än att sova, äta, andas och inte lyfta ett finger mer än nödvändigt på jobbet.

ja jag är bitter och SÅ JÄVLA LESS!!!


GE MIG CIGG!!!!

tillbakablick

jag har återsett en hel del känslor och tankar det senaste dygnet. upp och ner som balder. dels har jag kikat igenom min blogg... jag bloggar mestadels när jag är låg eller fundersam.... när det behöver komma ut ur fingrarna... ut i bokstäver... när det inte finns någon att säga orden till. det smärtar lite att se tillbaka men samtidigt är det bra med tillbakablick för att kunna ta sig framåt. det är ditåt jag försöker styra... framåt.

en person som jag en längre tid inte funderat över... som inte saknats... dök upp på oväntat manér. oväntat ja... men efter två minuter lade jag ihop ett och ett och förstod vad som skedde. anklaga mig aldrig för att vara trög. att saknaden inte infunnit sig beror förmodligen på att det var med lättnad personen förflyttade sig ett gäng mil. nu när jag lade ihop ett och ett insåg jag att jag borde träda in och berätta den sanning jag upplevt... varför saknaden aldrig infunnit sig utan hur lättnaden tog den platsen.

var det rätt att berätta? jag kunde inte låta bli att säga sanningen så det måste vara rätt.



jag måste komma vidare. återblicken fick mig att sjunka lite men mitt i detta fann jag ännu en sanning. du är inte tillräckligt mogen för att ta steget så jag bör göra det.



det är så här jag vill kunna säga