tillbakablick

jag har återsett en hel del känslor och tankar det senaste dygnet. upp och ner som balder. dels har jag kikat igenom min blogg... jag bloggar mestadels när jag är låg eller fundersam.... när det behöver komma ut ur fingrarna... ut i bokstäver... när det inte finns någon att säga orden till. det smärtar lite att se tillbaka men samtidigt är det bra med tillbakablick för att kunna ta sig framåt. det är ditåt jag försöker styra... framåt.

en person som jag en längre tid inte funderat över... som inte saknats... dök upp på oväntat manér. oväntat ja... men efter två minuter lade jag ihop ett och ett och förstod vad som skedde. anklaga mig aldrig för att vara trög. att saknaden inte infunnit sig beror förmodligen på att det var med lättnad personen förflyttade sig ett gäng mil. nu när jag lade ihop ett och ett insåg jag att jag borde träda in och berätta den sanning jag upplevt... varför saknaden aldrig infunnit sig utan hur lättnaden tog den platsen.

var det rätt att berätta? jag kunde inte låta bli att säga sanningen så det måste vara rätt.



jag måste komma vidare. återblicken fick mig att sjunka lite men mitt i detta fann jag ännu en sanning. du är inte tillräckligt mogen för att ta steget så jag bör göra det.



det är så här jag vill kunna säga

nu ställer jag mig upp igen

jag minns när jag fick blomsterbud mitt i en fullsatt lunchrestaurang för några år sedan. kunde inte riktigt glädjas just då eftersom att jag hade häcken full. visst var det några stammisar som applåderade och gav mig en extra klapp på axeln men det var först senare jag kunde reflektera över det hela.

visst var jag glad och kände mig för en liten stund speciell... men så kom tankarna kring vilket datum det var. ja det var alla hjärtans dag, den dag då det förväntas att man ska ge blommor eller choklad till sin partner. det var förväntat. tänk om jag fått blommorna vilken dag som helst på året... den där gråa regniga novemberdagen då livet kändes allmänt tråkigt och man inte såg ljuset i tunneln eller den där aprildagen då fåglarna sjöng och våren började kännas genom solens strålar. hade jag då inte blivit mer lycklig.... känt mig mer älskad och mer speciell?

dagens fakta är att det sämsta stället att leta karl på är en blomsteraffär efter kontorstid på alla hjärtans dag.



http://open.spotify.com/track/6XvfH6lTm3uA2hxoQGs39o
då jag inte orkat göra det mot någon annan idag gör jag det mot mig själv.... ler i spegeln.

jag visar ofta det där intensiva hatet mot vissa specifika datum i kalendern. 14/2 är ett sådant hatat datum. jag vet inte riktigt vilket som är värst... 14/2 eller 24/12? väldigt många lika siffror... ett tecken?

värst är nog de som är så klyschiga så att de förlovar sig eller gifter sig på just dessa datum. skapa er egen dag... den som betyder något för just er... inte för alla andra.



och ja, kanske hade jag tänkt annorlunda om jag inte var "bitter som en grapefrukt-singel"

lördagscover