Nä nu jävlar!!
Jag har ju redan upplevt första dagen för resten av mitt liv. Varje dag är lite så för närvarande, mycket upp och ner i humöret och känslorna. MEN.... mestadels uppåt. Känns rätt konstigt... två veckor som singel men det känns som om jag varit det lääänge och nu börjat komma ur den depression som ofta kan följa i spåren av en separation. Kan det bero på att jag nog i bakhuvudet varit förberedd på "smällen" länge? Förmodligen! Men jag sticker inte under stol med att det dippar neråt i känslocentrat några gånger om dagen.
Igår var det valborgsmässoafton... ungdomarnas gigantiska "nu ska vi supa på stan och vara odrägliga" fest. Cortegé i stan, massa folk.. och naturligtvis skulle alla människor vara precis där jag skulle vara. Och ja, jag vet att dom inte var där för min skull ;)
Lyssnade på massa musik, pratade, skrattade, vilade, vandrade... bra humör! Tack S! Hem igen, byta skor, mera buss, Lounge(s), öl, drinkar, kära återseenden, okära återseenden, fylla.....
Vakna, bakis-skakis, mår oförtjänt bra, regn, horisontellt läge, musik, prata i telefon om besvikelser och tankar med S, prata med A i tfn, känslodipp, musik, konversation med P om att vara rebound eller ej, musik, musik, musik, Hawaii med kebabsås, musik
Ja, imorgon är det dags för företagsflytt 08.00. Borde börja tänka på refrängen.
Repeat att somna till.... Välj själv vilken version du tycker bäst om och berätta gärna i kommentarerna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar