Jojo!

Mitt humör är som en jojo ikväll.

Var på promenad med A ikväll. Kändes ok... lite kallprat. Jag berättade om M. Samtalet tog en tvär vändning när gammalt ont gjorde intrång via tfn. Tårar, hårda ord... Jag har inte varit snäll ikväll. Och det var skönt att inte vara det. Samtidigt känner jag mig som en usel byracka som agerar som jag gör. Men äntligen klämde jag ur mig fler sanningar på en halvtimme än vad jag nog någonsin gjort. Var så satans jävla arg, besviken, förnedrad. Jag behövde får vara ego och säga vad jag tycker och känner.

Nu efter 1½ timme i tfn med M känns det bättre. Så från lycklig på dagen.... via så arg så tårarna sprutade och tavlor gick sönder.... till leende på läpparna.... JOJO!