tillbakablick

jag har återsett en hel del känslor och tankar det senaste dygnet. upp och ner som balder. dels har jag kikat igenom min blogg... jag bloggar mestadels när jag är låg eller fundersam.... när det behöver komma ut ur fingrarna... ut i bokstäver... när det inte finns någon att säga orden till. det smärtar lite att se tillbaka men samtidigt är det bra med tillbakablick för att kunna ta sig framåt. det är ditåt jag försöker styra... framåt.

en person som jag en längre tid inte funderat över... som inte saknats... dök upp på oväntat manér. oväntat ja... men efter två minuter lade jag ihop ett och ett och förstod vad som skedde. anklaga mig aldrig för att vara trög. att saknaden inte infunnit sig beror förmodligen på att det var med lättnad personen förflyttade sig ett gäng mil. nu när jag lade ihop ett och ett insåg jag att jag borde träda in och berätta den sanning jag upplevt... varför saknaden aldrig infunnit sig utan hur lättnaden tog den platsen.

var det rätt att berätta? jag kunde inte låta bli att säga sanningen så det måste vara rätt.



jag måste komma vidare. återblicken fick mig att sjunka lite men mitt i detta fann jag ännu en sanning. du är inte tillräckligt mogen för att ta steget så jag bör göra det.



det är så här jag vill kunna säga