det var tufft idag. vaknade på ett ljuvligt sätt... drog mot jobbet... jobbade på... föll ner i ett djupt hål som bara blir djupare för varje dag. antingen får jag se till att inte hamna där mer eller skaffa mig en längre stege så att jag tar mig upp lite enklare.
jag är en förespråkare av vissa saker. en av sakerna är ett visst mått av egoism. det är något jag lärt mig... egoism är en livsnödvändighet för att klara av att leva med sig själv. jag kan inte leva mitt liv på ett sätt som är anpassat helt efter andra. jag hade klarat det ett tag... kanske rent av några år... men sen hade jag nog kvävts. vem hade tjänat på det? varken jag eller min omgivning gissningsvis. våga vara ego och vinn ett liv som du vill leva och som du förtjänar eller fyll i ett känslomässigt vita arkivet.
1 december 2008 var det denna låt som fick symbolisera att ett avsked inte betyder något annat än att livet åter kommer att visa sig från den ljusa sidan. hade inte 1 december 2008 hänt så hade jag inte varit där jag är nu... inte haft det liv jag har... inte haft det jobb jag har och inte heller mött de människor som nu är en del av min vardag. idag fick jag åter höra den live och jag kan bara hålla med... gräset ÄR grönare på andra sidan och livet kommer att återigen le.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar