jag känner mig ensam. tufft beslut som grundar sig i kärlek bidrar till ensamhet för närvarande. det är ingens fel eller förtjänst utan det bara är så.
särbo... något vi egentligen inte testat innan. allt gick med våldsam fart från början och först nu inser man att det kanske gick för snabbt. vi hamnade i vardag, en vardag som tär. så nu ett försök till omstart.
jag har så mycket kärlek som jag vill ge honom. och jag hoppas att en tids särboskap gör att jag får ge min krälek resten av livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar