jag orkar inte

lite så är det. jag är nog en smula uppgiven. på frågan "hur är det med livet då?" så kan jag bara svara att det rullar på. något exeptionellt och spektakulärt händer ju inte. sova, äta, jobba, sova, äta, jobba, sova äta, jobba.....

jag orkar inte ta in information.... jag orkar inte engagera mig.... jag orkar inte lyfta luren för att ringa och prata bort fem minuter..... jag orkar inte höra om lägenhetsbyten, pojkvänner, flickvänner, SPÄDBARN/GRAVIDITETER..... jag orkar inte att ta strid om varken det ena eller det andra.

kanske är man sin egen lyckas smed..... men jag kan inte det hantverket