samtidigt som jag tycker att tiden går långsamt så rusar den fram. jag hinner inte riktigt med för närvarande... men jag finns med där på tåget i en av de bakre vagnarna och försöker hänga med i verkligheten.
det har hänt en hel del i min omedelbara omgivning på min arbetsplats. jag försöker att acklimatisera mig med förändringarna och hålla mina små fötter på jorden när det snurrar till ordentligt. konstaterade idag, utbildningsdag, när jag satt och analyserade mig själv med hjälp av min nye chef... jag blir sjukt stressad och presterar sämre när jag befinner mig i en ostrukturerad miljö. alltid vetat att jag är en god vän med ordning, regler och principer men nog aldrig riktigt reflekterat över hur det motsatta påverkar mina prestationer.
egentligen är jag inte så förtjust i att analysera mig själv. man springer alltid på saker man vill eller bör förändra. visst... man ska väl alltid utvecklas som person men det är inte alltid man vill konfronteras med bitter verklighet. har fått lära mig att man måste utsätta sig för ovissheter för att bygga upp sin trygghetszon. min fråga till mig själv just nu är... vågar jag göra den där intervjun som P pratar om... kasta mig ut i ovissheten och träda tillbaka i en större trygghetszon eller ska jag hålla mig kvar på torra välkända land?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar